Trosa

Propert klicketicklackande i heltäckningsmattebeklädda korridorer (så snarare, pocketipockande) är bytt mot sommar och sol och min första officiella semester!

Nu bär det av mot Trosa och morgondopp, båtturer och vindsurfing!

nedräkning

Nu känner jag hur flitens låga börjar darra av att veken är så kort, på fredag blir det semester och dagarna innan dess känns alltmer innehållslösa för mig som jobbar så fort. Av de tappra få som sitter kvar nu har vissa sjukt mycket att hinna med verkar det som, medan vissa har så lite att arbetet sprids ut och fylls ut med diverse. Inte finns det frukt, det blir ingen fredagsfrukost och inget fredagsfika. Men rasterna blir långa och kiosken säljer glass, och vi funderar på att ha gruppmötet på en filt i gräset.

ta vara på stunden

Häromdagen fick jag höra att jag är ”en sådan som tar vara på stunden”, då hade jag precis berättat att det var så varmt på morgonen att jag kunnat äta frukost på balkongen. Den som sa detta hävdade att man på morgonen kliver upp när det ringer, gör det man ska i form av kläder och intag av föda och sedan far man till jobbet. Morgnar ska gå fort och på rutin.

Nu ska jag inte komma här och låtsas att jag inte är för morgontrött ibland för att inte i zombieliknande rutinmässighet, där enbart de djupast förankrade reptilhjärneaktiviteterna hinns med i färdigställandet av den professionella versionen av mig själv, upptäcka att jag plötsligt sitter på jobbet med kavaj och påslagen dator.

Men. Så ofta jag kan ser jag till att fira, anledning eller inte, så ofta jag kan ser jag till att ta vara på stunden. Livet ska vara en fest!