trivsel på arbetsplatsen

Jag har en överkänslig trycksensor som ger utslag så fort den tror sig känna av avvikelser, och den sensorn har senaste tiden börjat markera allt oftare med den tryckta stämningen inne på Kistakontoret som orsak. Dåliga dagar händer, men när dagarna blir till veckor går trycksensorn på högvarv och blir då än känsligare. Jag har börjat lägga märke till hur det suckas, stönas och, i något mindre förekommande fall, darras på rösten när problem ska förklaras inne på kontoret.

Mitt sunshine recipe brukar vara peppmusik på hög volym, men hörlurarna är inte vad de en gång var och jag märker hur jag allt oftare drabbas av det dåliga humöret och låter det gå mig på nerverna. Jag fungerar bäst när allt är frid och fröjd och har alltid trott att alla fungerar ungefär likadant på den punkten, men på senaste tiden har jag börjat fundera på om inte vissa behöver något att klaga på för att trivas. Jag brukar tänka på det som Lina en gång sa: "Vi satt på världens tråkigaste mekanikövning och så får man syn på dig, och då sitter du och tittar ut genom fönstret och diggar till musik du har i huvudet!". Tråk och dålig stämning brukar jag kunna låta glida av mig som vatten på en and men nu börjar banne mig vätan tränga igenom fjäderdräkten.

Något som fascinerar mig är därför hur det alltid kunde vara så bra stämning på SJ, när man faktiskt jobbade med att försöka lösa de mest besvärliga situationerna och hjälpa de som kommit i kläm. Man fick ofta utstå personangrepp av både fysisk och psykisk natur och många slutade för att de inte orkade med det, men rasterna var lugna, trivsamma och fokuserade på allt annat än jobb.

midsommar



Världens bästa affär - järnaffärn i Ramsele!

 Midsommar firades på Sandbacken och jag hade givetvis med mig kameran, så här vankas det... vad jag änkte kalla "Ångermanländska midsommarbilder" tills jag googlade fram Västernorrlands län. ...Va? Har jag haft fel jämt?

Jag tog med mig Johan och såg fram emot att få visa var jag spenderade så många somrar, var geten bodde och den nya fina tunnbrödsugnen som bor där nu istället och som har producerat världensgodastetunnbröd som Johan fått smaka. Verkstan där jag uppfunnit så många grejer, bästa fiskeplatsen, kojan som jag och Hedvig byggde och var den där grymma snökojan vi satt i hela släkten ett nyår var. Åka på byn och peka ut järnaffärn och den urgamla ICA-skylten med ICA-gubben (som tyvärr blivit uppdaterad från 1971 till 2013) och köpa glass i kiosken där jag köpte snus till pappa när jag var sju år gammal, var de där tjejerna jag lekte med bodde, var Eva gick i skolan, var man köper pärer och berätta att det var de som hade Fejska som jag fick försöka lära mig att rida med. Ridning är för övrigt ett mycket kort kapitel i mitt liv. Och varifrån stänkskärmarna började skrapa i marken sist vi var upp.

Joar gjorde för övrigt samma manöver som jag när jag specifikt bjöd Carina på godis ("hon får smaka") förförra decenniet, och köpte sig en tumring.

Vid hembygdsgården



Hantverkshuset



Vid stenåldersbyn

Dammluckekonstruktion





i söndags

Här vankas Etiopiskt kaffe och nybakta scones! Typisk söndagsmorgon här på söder, alltid något lite extra!

måndagsregn

Äntligen måndag igen, tycker ni inte? Visserligen regn ute, men hos mig skiner alltid solen!  Idag sitter jag, skyddad från måndagsösregnet, återigen i Scaniaverkstan och jobbar från en hopplockad arbetsstation. Jag gillar på sätt och vis att jag sitter helt ostörd med hög musik i lurarna med ett gäng prototyplastbilar på armlängds avstånd. Prototyper som jag varit med och åstadkommit! Då får man snacka av sig på rasten istället.

Jag har just satt igång med en ny beställning vilket är den egentliga anledningen till att jag sitter så nära prototyperna (facit). Jag har nu fått gå lite djupare i genomförandeprocessen och tar vid redan vid det första beställningsdokumentet (detektivarbetet) istället för, som tidigare, att bara spotta ur mig en massa redan specade prylar. Spännande!

För övrigt blir måndag-tisdag enligt planen riktigt långa dagar för mig, dels för att samla ihop några timmar för att kunna gå lite tidigare på torsdag men också för att pojken min sover borta på grund av jobb. Så jag passar på!

färdigpiffat



Pic/Luisaviaroma

 Gästrummet har äntligen fått sig det ansiktslyft jag hintat om tidigare, och genast känns det mer välordnat och bättre anpassat för det rummet gör sig bäst som (ombonat gästrum, spelrum, rogivande bibliotek plus lite smart förvaring). Och det blev mycket större! Sängen står kvar där den nästan alltid stått, men fått sig sitt lyft efter en kritisk rensning bland prydnadskuddar och filtar. De överfyllda bokhyllorna som täckte hela ena långsidan har rensats, reducerats till två och flyttats till far more majestätiska platser på vardera sidan om fönstret. Intill står också den röda sammetsfåtöljentronen. På väggen som täcktes av nämnda bokhyllor kommer istället mormors fina ”damen framför spegeln”-tavla hänga. Gardiner har kommit upp, den jättelånga persiska hallmattan visar vägen genom rummet och nattduksbordet pryds av en vit marmorlampa, fusksnittblommor och en lagom spännande liten bok av typen ”man hinner läsa ut den på två dagars visit”.

För den glömske kan jag även meddela att i översta lådan i nattduksbordet ligger de flesta förekommande modeller av mobilladdare från det senaste decenniet ;)

downtime

Just nu sitter jag och drömmer mig bort till sandstränder och små kuststäder med vita stenhus medan jag knappar in kolumer med siffror i ett grått Excelark.

Tyvärr hamnar man lite mellan stolarna ibland, vilket jag har en känsla av är fallet nu. Med två parallellgående projekt, en bytlåning som de kallar det, gäller det att uptime i det ena är downtime i det andra. Ett drömscenario för mig som alltid har en tendens att hamna i lägen då jag måste invänta andras resultat, så i teorin skulle jag under dessa lägen kunna jobba med det andra projektet. I praktiken blev det dödläge i båda samtidigt, och nästa vecka blir körig.

Sedan blir det inte enklare av att den här lilla charmknutten till dialogruta poppar upp titt som tätt.

festen

För er som missade!

Festen blev riktigt lyckad trots den återkommande frågan punktlighet, men eftersom vare sig gäster eller värdpar var on time den här gången matchade det ganska bra. Ingenting gick sönder, nästan ingenting spilldes, det enda som kunde avslöja gårdagkvällens festligheter var egentligen bara en drös blommor, en tavla på sniskan och två förvånansvärt prydligt organiserade påsar med pant och återvinningsdömda burkar och flaskor på balkongen.

Man märkte lite skillnad på mina kompisar som lugnt diskuterade värdsligheter och lekte vilda lekar som "fingret på glaset", och Johans kompisar som genast satte igång att spela bubble pong (som beer pong, fast med bubbel) under ljudliga tillrop. Ingen tappade heller bort sig i lägenheten trots att det lutade åt det hållet en stund när folk i varsitt rum ropade efter varandra (hallå var är du?!).

Efter hemmahäng larvade vi iväg mot Slussen och Debaser där givetvis bara en bråkdel av oss hamnade. Jag var till exempel inte där, fastän det från början nog var min idé. Istället gjorde vi ett pitstop på Skeppsbrobaren, varifrån några ville ta sig vidare. Då smet vi hem.

nationaldag

Torsdag förmiddag tillägnades plock och pyssel. Medan en av oss dels möblerade om i gästrummet och svor över den ohemult stora mängden gamla böcker, fick den andra åka upp och ner till grovsoprummet som en jojo. Vi var riktigt duktiga och unnade oss därför både carbonara och gofika på balkongen innan vi promenerade in till Kungsan och Smaka på Stockholm. Det gjorde även resten av Stockholm.

Hur firade ni nationaldagen?

ett dukat bord

Ikväll vankas det examensmiddag med bubbel och presenter! Presentationen har gått bra, fick jag veta över telefon av en hes och förvirrat nöjd fd student! Jag minns hur märkligt det kändes när jag själv gick från KTH sista gången och visste att jag aldrig mer skulle köa i mikrokön, skynda mig innan grupprummen blev tagna, dega i Spisen eller mystentaplugga inpå småtimmarna på Kåren.

infall och nycker uppifrån

14:50 Nu har jag precis lyckats knyta ihop en av de största beställningarna i mannaminne (i mitt dito i alla fall). Jag befinner mig på låneplats på Scania och för tillfället med näsan i en alldeles för odetaljerad karta över området. Med hjälp av den odetaljerade kartan ska jag gå en sträcka som enkelt kan köras på tre minuter, men som per apostlahästar tar väldigt mycket längre tid eftersom Scania inte är gjort för icke bilburna. Jag tänker att jag kan få äta en glass på vägen till det mötet.

15:30 Nej inte hanns det med någon glass inte men det var nog lika bra med den blåsten och tidsbristen, och jag kliver in på mötet högst punktligt. Jag har fått veta att jag ska bli utlånad till en annan grupp några timmar i veckan och är här för att få reda på vad jag ska göra då. Experten som ska förklara vad som ska göras tror att jag ska jobba heltid med detta året ut, minst.

16:50 Mötet är avklarat och jag sitter och funderar på pendeltåget på väg hem från Scania. Vad var det egentligen de sa? Vad var det de ville att jag skulle göra? Jag sneglar på min nyärvda mapp. Vad kan de tänka att jag kan bidra med? Att sätta en designer på ett sånt här uppdrag är antingen genialiskt eller motsatsen, och visst blev jag lite nyfiken när de kläckte ur sig något om underlag för marknadsföringsmaterial. Jag kan absolut tänka mig att kalla mig AD, men trettio sekunder senare var jag helt införstådd med att så inte var fallet, utan här handlar det om att göra ritningar på prylar som gömt sig i Scanias bottenlösa hav av ostrukturerade gömställen. Jag är inte ens säker på att jag förstår vad de menar att de behöver hjälp med.

En sak är säker. Den där bordsbokningen 19:30 hägrar.