karriärsamtal

Jag har alltid sportat femårsplaner, från att jag var liten och skruvade ihop uppfinningar i garaget, till att jag bestämde mig för arkitekt när jag var elva (Eva: Det uttalas visst det ar-shi-tekt! "Till oss har det kommit från latinets architectus via franskans architecte, med sje-ljud, och tyskans architekt, med tje-ljud", enligt Språknämnden), via Teknik Design på gymnasiet och Design och produktframtagning på KTH, till designingenjörskonsult idag. När jag började jobba tog jag sista steget av en gammal femårsplan och håller därför som bäst på att formulera en ny plan och strategi. 

Så var det första av flera karriärsamtal över och jag känner mig nöjd med vad som sades. Mitt fokus låg, högst kortfattat, på då - nu - sen. Visst fick jag bra feedback på tiden som gått, även om jag gjorde en mental notering med källhänvisning till mitt inlägg om konsten att ge feedback. Trots allt pratade han ju väldigt mycket om mina framtida möjligheter att skriva chef på visitkortet och då ska man kunna det där med karriärsamtal och feedback, och kanske inte avslöja sin enda källa. Åsikter, snack, agerande, prestation, känsla... mental note. Vad gäller punkten nu på min fokuslista pratade vi mycket om hur fort jag faktiskt jobbar och vad det innebär, vilket gled över i öppningar för nya uppdrag och därmed var vi inne på spåret starta arbetsgrupper-leda arbetsgrupper-öppna för arbetsgrupperna att bilda undergrupper-chef. Men vi får se var den här karriären leder och hur snabbt jag vill jobba mig fram till mina delmål.

Trots allt var nog favoritögonblicket den blick jag fick när jag använde the oldest trick in the book of karriärsamtal, mina damer och herrar, när följande fråga från chefen "vad vill du ge mig för feedback?" kvickt besvarades "vad skulle du svara dig själv?". Ni vet, för att jag inte skulle färga hans svar med mina tankar.

eliminerar negativiteter

Minus för att det fortfarande suckas ljudligt i landskapet! Jag trodde väl att fyra veckors semester var det som behövdes för att de stressade stackarna skulle få vila upp sig och få lite solsken både utanpå och inuti. Kanske var det så, åtminstone fram tills att klockan ringde den där första måndagsmorgonen, för de mörka molnen som lämnades på kontoret sista dagen innan semestern verkade ha stannat kvar för att möta upp sin ägare inför jobbstarten. Som att uppstartsrutinen från att man tjavar in genom dörren är att hänga av sig, lämna matlådan i kylen och hämta en kopp kaffe och ett stressmoln medan datorn sakta tuggar igång inför dagen. 

Jag har för mitt eget välmåendes skull därför just inhandlat ett par schyssta om än något dyrare hörlurar som inte bara ser bra ut och ger mig möjligheten att lyssna på musik, utan de ska också få agera avskärmare när det behövs. Jag räknar med att jag hädanefter är en gladare människa inombords när dagen lider mot sitt slut, eftersom jag sluppit lyssna till ilskna HHHHHHHHH! hela dagen. 

måndag

Så var man åter från semestern och det utan större missöden på vägen. Jag kom ihåg alla koder och lösenord och enda mailet jag behövde tänka över och svara på gällde en mindre viktig detalj. Jag försov mig inte, snarare tvärtom eftersom klockan ringde redan 05:30. Jag råkade inte åka till Teknis istället för jobbet, jag kom ihåg både matlådan och den lilla yoghurtflaskan till eftermiddagsfikat (eftersom ”du kommer bli både hungrig och trött efter nästan en hel dags arbete”) och jag har dessutom med mig plåster ifall jag skulle få skavsår av någon av de två par skor jag har med mig. Ja jag vet, ibland skrämmer jag mig själv. 

Dagen till ära bär jag mormors Gucciväska. 

obviously!

Imorgon börjar jag jobba igen och min vana trogen lyder jag den färgglada höstskyltningen, som en gång per år vrider fokuset från kvinnor till barn och lockar med färg, glitter och matchande pennset. Skolstart! ropar skyltarna peppande, och i alla år har jag vid den här tiden på året struttat runt på Ordning & Reda i jakten på den perfekta kalendern och nya pennor i pedagogiska färger i tron att det ska få mig att bli bättre på att organisera. Min vana trogen står jag så där på Ordning & Reda och tittar på terminsindelade kalendrar och inser att jag inte skulle ha något att skriva upp däri. Mitt i förvirringen över vad jag nu skulle göra med de färgglada skyltarna som skrek åt mig att genast organisera mig med Hitta Nemo-pennor slår det mig.

Nu har jag uppdaterat office chic-garderoben och behöver nog claima mer garderobsutrymme...

Sommarlov

Som ni märker är det fortfarande sommarlov här på bloggen. Det är liksom vissa tekniska problem involverat i uppdateringarna när man spenderar tiden på stränder, i kanoter och på de respektive landställena, men snart är jag tillbaka framför dataskärmen. Då lite brunare och lite mer utvilad.

Ciao!