eftermiddagsdippen

Alla har väl upplevt att produktiviteten går lite i vågor under dagen. Mellan tre och fyra har jag min minst produktiva stund på dagen, mätt efter då jag historiskt oftast tittar på klockan och börjar räkna efter hur länge det är kvar tills jag får gå hem. 

"Okej. Om jag började 8:15 och åt lunch i 45 minuter, då betyder det att nu när klockan är 16, har jag 8,25+8+0,75-16=1... en timme kvar!". Kort paus tills polletten trillar ner. "16! Jäklar!"

Liksom alla tisdagar och torsdagar inser jag också exakt nu att det faktiskt kurrar i magen, som en domedagens gonggong just när klockan trillar över från 15:59 till 16:00 och caféet stänger dörrarna. Ofelbart. När jag tänker efter är det kanske en medfödd bugg för jag får alltid höra att när jag var liten så var jag inte hungrig, inte hungrig, inte hungSVÄLTER IHJÄL!!!

Men vad gör man när man väcks ur eftermiddagssegheten av domedagsgonggongen? Inte kan man ju köpa sig något att stilla hunger och påföljande rastlöshet med, och vid kaffeautomaten finns det inget att stoppa i sig som inte beskrivs bättre med konsistens än viskositet. 

Mina små knep:

• Drick ett glas kallt vatten. 
• Skölj ansiktet i kallt vatten. 
• Gå ut en sväng och få lite frisk luft , rör på dig, frys lite, få upp pulsen så vaknar du till.
• Packa ner ett eftermiddagssnack kvällen innan, jag kör nötter eller frukt.

Har du fler tips? I'm all ears. 

moodboard: Grey

Ni känner mig, mitt sinne är allt som oftast fyllt av former, material, funktion och estetik. Det jag senast fallit för är vitt, grått och koppar. Och elefanter as it turns out.

Gråskalan är, precis som på ett fotografi, ofta väldigt förlåtande men kan samtidigt bli spännande med kontraster och ljussättning. Accenter är också viktigt och jag har fastnat för just koppar för att det är snarare ett komplement och ger djup till det gråa. Jag minns en tavla jag målade på bilden i högstadiet, den var svartvit och föreställde en dödskalle, en gammal bok och två rosor och den står fortfarande inramad i hallen. Jag tycker mycket om den, mycket för att min bildlärare föreslog att jag skulle blanda in ett uns gul färg precis innanför kanten på dödskallen. Det är knappt synligt men ger ett djup i bilden och jag minns aha-upplevelsen och kan fortfarande frammana den när jag ser tavlan. Den är kanske lite obehaglig eller ödesdiger, some may say, men för mig symboliserar den lärande och den upplyftande känslan av aha! Lite som jag vill skapa med koppardetaljer bland inredning i gråskala.

I övre vänstra hörnet ser ni förresten en idé jag har lagt på minnet för framtida projekt. Hyllplan semi-bakom soffan (dvs endast det övre planet når in bakom soffan, det nedre planet slutar vid sidan så soffan är i det närmaste inskjuten mot väggen)! Här i form av IKEA-hyllor.

Grått kan bevisligen vara alldeles utomordentligt busigt och piggt!

i Hallen

Hösten är på kraftigt intågande och år efter annat infinner sig behovet av att organisera, precis som jag pratade om för inte alltför länge sedan när jag för första gången i mitt liv köpte kläder á la office chic istället för färgglada pennset som förberedelse inför skolstarten JOBBstarten. Men den här gången fick jag i alla fall bruk för verktyg och råa material och någonting säger mig att det om något kan vara den felande länken mellan att tro att jag ska bli organiserad och att faktiskt bli det. I hallen hänger nu två lådor i vilka brev och tidningar ska hamna, och förhoppningsvis medföra en lite renare köksbänk och en lite enklare räkningshantering.

För övrigt har sommaren just kommit tillbaka till Stockholm. Hej kjolar och linnen, hej då jackor och strumpor i skorna!

 

Lådorna är från Granit. 

Som ni ser har det också kommit upp en liten nyckelkrok. Det är för att pojken min alltid ägnar några panikartade klappa-på-alla-fickor-sekunder innan han kliver ut genom dörren, vilket ibland sker samtidigt som han kutar runt till platser där gårdagens kläder kan ha hamnat för att undersöka de fickorna också.

Inte för att jag skulle göra något sådant.

Plastkurs

Plastkonstruktion och polymerlära. Två ord som jag tillsammans med de övriga femton kursdeltagarna och den väldigt småländska läraren, eller kursledaren som det kanske heter utanför skolvärldens symboliska väggar, kommer ägna fyra vardagskvällar åt. Lektionerna, eller kurstillfällena, tar vid där arbetsdagen (och oftast hela hjärnkapaciteten) tar slut och pågår därefter i fyra timmar.

 Första korvstoppningstillfället är precis avslutat as we speak. I stora drag bestod det av två moment varav det ena var filmvisning av tillverkningsmetoder i det mörka och varma konferensrummet post arbetstid, och det andra, när vi blivit utskickade att hämta kaffe, var detaljstudier av olika produkter tillverkade med dessa metoder - vilka vi skickade runt bland alla sjutton halvfyllda koppar och tre vattenglas. Högriskmoment.

Själv minns jag tydligt hur jag satt på KOMA-föreläsningarna i skolan och försökte förstå vad den exceptionellt engagerade och i allra högsta grad skånska (bortsett från det lite ”arg italienare”-kroppsspråk han lagt sig till med) föreläsaren sade. Han hade ett sätt att prata som innebar att han utbrast varenda ord. Han sade inte – Han! Utbrast! Ibland visste jag inte om det var benämningar på plaster eller metoder eller en skånsk bokstavssmet  som kom ut där framme, och om jag i sådana fall borde skriva ner det jag hörde eller det jag trodde att jag hörde. Det är kanske inte helt konstigt att jag hade svårt för KOMA, men någonting som ändå satt sina spår är uttalet på vissa saker som rör plast. Vissa ord går inte att läsa eller höra på annat sätt än på ytterst engagerad bredskånska. DISLOKACHIOUNÖRR!!

midsommar



Världens bästa affär - järnaffärn i Ramsele!

 Midsommar firades på Sandbacken och jag hade givetvis med mig kameran, så här vankas det... vad jag änkte kalla "Ångermanländska midsommarbilder" tills jag googlade fram Västernorrlands län. ...Va? Har jag haft fel jämt?

Jag tog med mig Johan och såg fram emot att få visa var jag spenderade så många somrar, var geten bodde och den nya fina tunnbrödsugnen som bor där nu istället och som har producerat världensgodastetunnbröd som Johan fått smaka. Verkstan där jag uppfunnit så många grejer, bästa fiskeplatsen, kojan som jag och Hedvig byggde och var den där grymma snökojan vi satt i hela släkten ett nyår var. Åka på byn och peka ut järnaffärn och den urgamla ICA-skylten med ICA-gubben (som tyvärr blivit uppdaterad från 1971 till 2013) och köpa glass i kiosken där jag köpte snus till pappa när jag var sju år gammal, var de där tjejerna jag lekte med bodde, var Eva gick i skolan, var man köper pärer och berätta att det var de som hade Fejska som jag fick försöka lära mig att rida med. Ridning är för övrigt ett mycket kort kapitel i mitt liv. Och varifrån stänkskärmarna började skrapa i marken sist vi var upp.

Joar gjorde för övrigt samma manöver som jag när jag specifikt bjöd Carina på godis ("hon får smaka") förförra decenniet, och köpte sig en tumring.

Vid hembygdsgården



Hantverkshuset



Vid stenåldersbyn

Dammluckekonstruktion





i söndags

Här vankas Etiopiskt kaffe och nybakta scones! Typisk söndagsmorgon här på söder, alltid något lite extra!

Grattis på mors dag!

Jag vet att det varit tyst. Men ni vet ju hur det är, ibland bara rasslar det till och så har man fullt upp med att ha fullt upp. Just idag har jag inte så mycket upp att ha fullt med utan mina order omfattar de tre punkterna soffa, glass och te med honung. Honungen var tydligen inte förhandlingsbar trots vilda protester så nu ligger jag här och grimaserar och hurvas medan pojken är och morsdagsfikar med mor och mormor.

sommarplanering

Lab Store Paris

Så genomförs ytterligare ett vuxengöra, sommarplaneringen, som plötsligt kräver hänsyn till någon annans schema och vilja. Pusselbitarna vi har att jobba med hittills är en grabbseglarvecka, en förmodad industrisemester, några sommarjobbsveckor, en förhoppning om "utomlands", lite skärgård samt allas önskningar om besök. Totala antalet sammanfallande lediga veckor är tre.

den där andra grejen lär ju vara en reservdel

Konstruktörer som vi är, är det osökt väldigt nära till hands att "fixa själv". Senaste situationen som nu rubriceras "löst" är de knäskador som åsamkas av en tvärbalk under skrivborden. Fem konstruktörer, en skiftnyckel och vad som lät som en skruvdragare - och den stabiliserande tvärgående ubalken är vänd med kanterna inåt. Resultatet av omkonstruktionen är konstaterandet att den livsfarliga kanten inte längre kan göra blåmärken på några knän, men också det komiska och lite nördiga konstaterandet att montörerna monterat ihop alla skrivborden fel. Nu måste vi bara montera om alla resterande 15 skrivbord.

Salone del Mobile 2013

Bilder från Cosmit.

I dagarna är det Salone Del Mobile i Milano, staden jag både längtar till och räds. Förra året hade jag precis åkt därifrån när designveckan började, jag minns fortfarande att min alltid lika oförutsägbart gladbittra studievägledare sa att jag gärna fick ringa henne om det var så att jag råkade vara tillbaka i stan då. Vi hade precis bytt de nu stämplade och underskrivna papper som hade bytt ägare åt andra hållet min första dag på skolan. Istället smet jag in i design building och letade rätt på en fikakompis, besökte det andra campuset och åkte in till stan med spårvagnen med en annan kompis. Jag besökte Navigli sista gången, promenerade runt på mina gator, visade Duomo och tog en sista aperitivo. Jag minns varenda detalj.

Jag längtar dit ibland, eller tillbaka, jag kan inte riktigt bestämma mig. En dag ska vi i alla fall åka dit så jag får visa min stad, det har jag lovat. Samtidigt är jag lite rädd för nostalgichocken, eller upptäckten att inget är som det var.

varde ljus

Måndag morgon är och kommer alltid vara måndag morgon, med olika svårighetsgrad. Just denna ljusa morgon är lite varmare än det senaste halvårets och dessutom börjar förkylningen släppa, så efter en helg i tillfriskningslugnets tecken och en stundande kortvecka kändes kraftansträngningen uppstigning inte fullt lika betungande. Två dagars utbildning väntar och det innebär visserligen två okristligt tidiga morgnar och långa resor, men nu finns det ju snabbkaffe i huset. På tal om snabbkaffe är det lustigt vilka saker som är en självklarhet och en nödvändighet att ha när man har "gäster". För just helgens besökare gäller det till exempel Nescafé Lyx mellanrost snabbkaffe, Proviva Hallon/Granatäpplejuice, Ballerinakakor och jättemycket extra mjukt toapapper (så att det inte ser ut som att det finns risk att det tar slut på tre veckor för då bunkrar de upp på toapapper åt mig). Mycket frukost är viktigt, gärna full kontinental plus skandinavisk och ett roligt nytt bröd. Jag tycker om att se till att folk känner sig hemma och välkomna.

 

Det gäller också det alltid så svårinredda gästrummet, som nog börjar komma i ordning nu. Speciellt nöjd är jag för tillfället med nattduksbordsinstallationen - en fin gammal marmorlampa, snittblommor och en matchande liten bok. Viktigt är att det är en lätt liten bok som är möjlig att ta sig igenom på några dagars visit. I lådorna skräpar det runt en massa gamla papper som ska städas bort, men målet är att lådorna ska få innehålla braåha-grejer för övernattare: gamla mobil- och datorladdsladdar, två rena handdukar och lite sådant.

krabba

Den här uschlingen blev dissekerad härom veckan. Butter och skelögd var han tyckte jag, tills det halvvägs igenom proceduren vällde ut en massa rom. Då bestämde jag mig för att hon var butter och skelögd.

passar tider

Godmorgon tisdag! Kör en jobbahemifrån med kaffe här. Metaforiskt kan man säga att sista pusselbiten i kortstrulet är funnen och nu gäller det bara att lägga den, fortfarande inte helt säker på att den passar. Det blir ett besök på banken så snart de öppnat, därav den tillfälliga vardagshemmavistelsen.

Vad gäller bilderna är de tagna lite här och där på Söder. Poäng till den som vet var!

 

träning

Häromdagen sprang jag in i en gammal träningskompis efter ett långt och alldeles för inspirerat besök på mataffären - han påväg till ett träningsläger även jag blivit inbjuden att delta på, jag med siktet inställt på en jättelång söndagsfrukost. Det var nog första gången jag uttryckligen sagt att jag behövt lägga ner aikido och nu istället är på jakt efter en tillika rolig och (för mina pajade knän) möjlig träningsform. Det var så definitivt och lite känslosamt att erkänna.

Vad kan jag då träna? Sjukgymnasten har föreslagit alternativen ”försiktig simning” och ”lätt cykling”, vilket inte alls känns spännande för en som kampsportat flera timmar om dagen flera dagar i veckan och lättat upp det med 45 minuters morgonsim fem gånger i veckan och gympa två gånger i veckan. Kan det vara därför knäna tröttnade förresten?