nej nu brinner det i flanellen

Nu är ju jag en sån där messerschmitt med högtflygande (notera ordvitsen) tankar om mina språkliga färdigheter, i både talat och skrivet språk. Och på tal om språk vill jag mena att det gäller både på svenska och engelska.

Det är först när man verkligen kan någonting som man kan frångå reglerna. Som att börja meningar med och eller stoppa in på tok för många komman och grejer. Sånt. Det är som när pappa sa att man bara får svära om man verkligen kan ett språk. Fast när man väl står där dubbelvikt och vit i ansiktet för att man sparkat tån i en tröskel med sin allra största kraftuppbådning, då passar det bättre med några riktigt kreativa svordomar än ett Sartre-citat.

MEN, om man då inte helhjärtat kan säga att jo, ser du, språk och skriva och sånt där, det är något jag kan, då kanske man inte ska försöka charma till den tekniska rapporten med talspråk. Så. Det. Så.