Jag är ingen allvetare. Jag är en illvetare.

Oväder och fast i en buss. Myspys. Om det ändå var en amfibiebuss. 

Det slog mig precis att jag inte fotade snäckorna som jag lovade förut. Förlåt. Jag och pappa gav oss förresten den på att få upp den nya balkongdörren till övervåningen innan jag for. Den måste ha varit gjord i stål eller osmium eller nåt (minst) för vi dröp av svett när vi klev upp för sista steget. Funderade på om vi inte skulle bära upp bilen också när vi ändå höll på.

Bortsett från att jaga barn runt trädgården, bära osmiumdörrar (det kan ha varit iridium) och sitta fast i en icke fungerande SL-buss under väldigt långa minuter har jag också försökt friskanmäla mig. Jag trodde att jag skulle kopplas till samma rara tant som jag för ett par dagar sedan snörvlade jag är sjuhuhuk till med hopp om att hon genast skulle komma springande och klappa mig på handen och säga ojsan stackars liten! Dit kopplades jag inte. Tanten hade till min förfäran bytts ut till den där elektroniskt hackiga rösten som uppenbarligen hör väldigt dåligt (men är begåvad med väldens mest avundsvärda tålamod).

Vilken dag var den sista du var hem ma från ar betet. Sa hon. Jag tror att det var en hon. Idag svarade jag så artikulerat man kan säga idag. Du sa den. Ni ttonde ju li. Bestämde hon. Det tyckte inte jag. Stämmer det. Nej. Vilken dag var den sista du var hem ma från ar betet. Den tjugo... (vad sjutton är det för datum då?) ...femte juli? Gissade jag. Du sa den. Femte ju li. Typiskt. Stämmer det. Nej! Vilken dag var den sista du var hem ma från ar betet. Den tjugofemte juli! Du sa den. Tjugofemte ju ni. Klick.