pinar mig igenom bok och bygge

Maria drar till Kina på lördag så vi gick och tog en (två) öl (och en drink) på Sjögräs här nere. Nio personer blev vi. Även om hälften tyckte att det var jobbigt att säga hej då sedan har jag upptäckt att ett halvår inte är så länge längre. Om man inte är den som åker.

Bygget här utanför jävlas med mig. De börjar vid halv åtta och när jag pinat mig igenom en och en halv timmes borrande och kliver upp, då hinner jag just rosta bröd och koka kaffe så har de slutat. Sedan är det tyst, tills jag öppnar balkongdörren för då är de genast där och borrar igen. Det är som att de vet när jag antingen 1. sover eller 2. min hand befinner sig misstänkt nära balkongdörrens handtag. Ofelbart.