Tmen hallå

Torsdag, utebio! Ser. Fram. Emot!

Jag hade liksom förväntat mig en pratattack, sommarens händelser i oredigerad och ocensurerad form, skvaller och senaste nytt från Turkiet. Hej! sa jag, dubbelvikt i hallen, på jakt efter ena skosnöret. Hej! sa hon och försvann. Hur är läget? ropade jag, i vanlig ordning lite för nyfiken. Bra sa hon och stängde dörren.

Så jag satte mig halvsnopet på balkongen med en kopp kaffe och Zadie Smiths Vita Tänder (som jag inte riktigt kommit in i än), och sneglade in då och då och liksom hoppades att pratattacken bara blivit lite fördröjd. Jag ville ju också meddela hur jag kämpat med städningen och få uppskattning för att jag bäddat rent och för att prylhögarna i hörnen inte längre var... bebodda.

Det var nästan två timmar sedan och nu har jag gått över till att flytta runt förhistoriska (2006) bokföringsmappar. Mitt i en tanke om scensminkning och en halvfärdig plan som innefattar ost och vin har jag nu insett att jag på två timmar gått och blivit tonårsmorsa.

De växer så fort.