sista lektionen

Sådär ser en liten del av skolan ut om klockan är 17.30 och man tagit tillfället i akt att rymma under rasten. Så mycket rymma det nu gick, det visade sig vara stört omöjligt att "försvinna" eftersom jag verkar vara den enda blondinen på den här sidan om Schweiz. Nåväl. Kallt var det också.

När jag rymt färdigt de femtio meterna fick jag syn på Julklappen i ett fönster. Jag gick genast in och hälsade på den lilla tanten vid disken, som i sin tur sa oh och trippade iväg för att hämta sin lilla man när hon såg hur bortkommen jag såg ut. Jag och gubben sa saker till varandra som ingen av oss förstod, han på engelska och jag på italienska. Till slut plockade han fram en lång gripklo modell "palla äpplen från grannen", en röd. Så sträckte han sig ut i det enorma skyltfönstret och fick tag på precis den där Julklappen jag nyss försökt förklara. Present? frågade han. Jag nickade glatt, fick min present, tackade och sa godkväll. Eving! See you time, nice bye! sa han.

-

Pictured is a small piece of school, as it looks if it's 5.30pm and you took the opportunity to escape from class during the coffeebreak. As much "escape" as possible, since it proved quite impossible to "disappear" as I seem to be the only blonde on this side of Switzerland. Oh well. It was cold too. 


When I finished escaping the fifty meters, I saw the Christmas Gift in a window. I immediately went in and said hello to the litle lady at the counter, who answered "oh!" and trotted off to fetch her little husband, when she saw how disoriented I looked. Me and the old man said thing non of us understood, him in English and me in Italian. Eventually he picked up a long "stealing apples from your neighbor"_kind of a grapple, a red. Then he reached out in the huge shop window and got hold of the Christmas Gift I had tried to explain. Present? he asked. I smiled and nodded, got my gift, thanked him and said good evening. Eving! See you time, nice bye! he said.