Söndag. För ett par månader sedan hade jag kallat den dagen 'äntligen söndag', men nu, när det bara är några dagar kvar känns det som motsatsen. Kanhända är det en kombination av våra lägenhetsbekymmer och vuxenlivet som väntar på andra sidan söndag, men framförallt är det vetskapen att jag lämnar alla vänner som jag levt med den senaste tiden, och att vi inom loppet av en vår spridits över hela världen.
Plötsligt inser jag vad Ylva pratat om. Då nickade jag och höll med, men det är först nu jag förstår innebörden. På söndag lämnar jag en familj och jag vet inte om vi någonsin kommer se varandra igen.
Jag fick lov att både gilla och ogilla. Jag gillar insikten... men ogillar innebörden.
SvaraRaderaexakt, och däri ligger dilemmat.. jag får ju samtidigt tillbaka allt jag lämnade i höstas. Jag har i alla fall bestämt mig för att europa ligger nära ;)
SvaraRadera