pendling

Jag börjar komma in i det här nu, och kan inte ursäkta tystnaden med annat än vardagen, åtta till fem, kliva upp för tidigt och hur gör vi med middagen-konversationer under enbent strumppåtagningsakrobatik. Just de här två dagarna har vardagen varit lite annorlunda, med kurs på bortaplan.

Slutsatserna inkluderar insikterna: att jag lär mig saker rasande fort, att andra inte gör det, att jag måste lära mig att låta andra lära sig i sin takt utan att jag behöver bli uttråkad för det, samt att ta kurser som de kommer utan att låta mig känna mig irriterad på att det går så långsamt. Utöver det har jag också insett hur ovärderlig min kära termosmugg med gokaffe är, dels för att fördriva de en och en halv timmarna på pendeln till kurslokalen, dels för att värma mig de fem minuterna i iskyla i väntan på bussen men framför allt för att kaffet där är bland det äckligaste jag någonsin försökt dricka. Jag skulle rangordna som följande:

1. Den sura mjölken från Pressbyrån
2. Den jästa cognacen i Sälen
3. Kaffet på Scania

varde ljus

Måndag morgon är och kommer alltid vara måndag morgon, med olika svårighetsgrad. Just denna ljusa morgon är lite varmare än det senaste halvårets och dessutom börjar förkylningen släppa, så efter en helg i tillfriskningslugnets tecken och en stundande kortvecka kändes kraftansträngningen uppstigning inte fullt lika betungande. Två dagars utbildning väntar och det innebär visserligen två okristligt tidiga morgnar och långa resor, men nu finns det ju snabbkaffe i huset. På tal om snabbkaffe är det lustigt vilka saker som är en självklarhet och en nödvändighet att ha när man har "gäster". För just helgens besökare gäller det till exempel Nescafé Lyx mellanrost snabbkaffe, Proviva Hallon/Granatäpplejuice, Ballerinakakor och jättemycket extra mjukt toapapper (så att det inte ser ut som att det finns risk att det tar slut på tre veckor för då bunkrar de upp på toapapper åt mig). Mycket frukost är viktigt, gärna full kontinental plus skandinavisk och ett roligt nytt bröd. Jag tycker om att se till att folk känner sig hemma och välkomna.

 

Det gäller också det alltid så svårinredda gästrummet, som nog börjar komma i ordning nu. Speciellt nöjd är jag för tillfället med nattduksbordsinstallationen - en fin gammal marmorlampa, snittblommor och en matchande liten bok. Viktigt är att det är en lätt liten bok som är möjlig att ta sig igenom på några dagars visit. I lådorna skräpar det runt en massa gamla papper som ska städas bort, men målet är att lådorna ska få innehålla braåha-grejer för övernattare: gamla mobil- och datorladdsladdar, två rena handdukar och lite sådant.

fyra sekunder

När man börjar på ett nytt uppdrag känner man sig inledningsvis (oundvikligen) lite förvirrad, vilket var precis vad som hände när jag kastades in i verkligheten de två sista timmarna på dagen. Jag som redan hade ställt in mig på att jag skulle få börja imorgon istället blev lite ställd men samtidigt väldigt lättad, eftersom jag tidigare drabbats av en snabb omstrukturering på grund av kursförberedelser som lämnade mig sysslolös vid ett avlastningsbord i stora kontorslandskapet. Från noll till vadhände på fyra sekunder.

internationella dagen

Ikväll är jag på  event, Accenture har bjudit till Fotografiska för att fira fredagens Internationella Kvinnodag. Det kommer flera intressanta talare och som slutkläm blir det en paneldiskussion. OCH vi får gå på utställningarna! Riktigt spännande!

Alla är givetvis kvinnor i karriären och trots att jag tycker att event som dessa är klockrena framförallt för att hålla och knyta kontakter och dessutom för karriärinspiration, kan jag inte låta bli att få lite martyrfeministvibbar. Jag ämnar inte att uppröra någon. Jag tycker bara att det vore skönt med ett event med fokus på karriär och inte ett event med fokus på att vi är just kvinnor i karriären där issues som "såhär gör jag för att det inte ska orsaka problem" diskuteras livligt. Plötsligt är jag inte i karriären utan specifikt kvinna i karriären och det kan man lösa ändå.

Vadå lösa ändå? En av de första frågorna jag fick under minglet var "Hur har du löst problemet att du är kvinna [i en så mansdominerad branch]?". Va? Jag har bara aldrig sett det som att det är ett problem att jag är kvinna, och därför blir min reaktion efter såna här tillställningar ofta "åfan inte visste jag att jag har det svårt" med bitter eftersmak av "har vi fastnat i en gammal kamp och drar vi fram sådant som håller på att glömmas bort?". Jag har kanske fått allt om bakfoten? Jag kanske borde tänka att jag gör framtidens karriärskvinnor en tjänst genom att jobba med det jag gör, istället för att gå omkring och bara slötänka att det är lite roligt med lastbilskonstruktion. Jag är såklart medveten om att enda möjligheten att jag kan sitta här och tycka att det inte spelar någon roll är för att ett gäng kvinnor en gång i tiden satt ner foten och visst det tyckt att det spelar en himla massa roll. Men det är också dags att se det som något annat än ett problem som kan lösas.

Du som läser får mer än gärna komma med synpunkter. Klicka på "gilla" eller "ogilla", eller skriv en rad i kommentarsfältet genom att klicka på "X kommentarer".

omstrukturering

Eftersom stor del av min tid just nu går åt till att vänta på att min dator ska levereras har jag också mycket tid till hands för funderingar och tumrullande analyser. Senast i raden av ämnen att fundera över är inredning, här illustrerat i Paint (hehe, nej, detta är inte mitt bästa). Vardagsrummet har fått ett ansiktslyft och blivit ett multi purpose-rum med plats för en himla massa middagsgäster (noterar nu att min uppfattning om "en himla massa" tydligen är fyra). Tavlor behöver komma upp på betongväggen på något sätt och för att öka allas excitement har jag också ritat dit ett vinställ. Det är ju trevligt om det skulle råka komma just en himla massa personer på middag.

Men vad hände med Chesterfieldsoffan, undrar alla som varit här. Jag ska kanske påpeka att detta infall egentligen kom för några månader sedan när jag träffades av nyheten att soffan skulle "hämtas imorgon", och jag insåg hur tomt det skulle se ut med en möbel i ett så stort rum.

Nu kom det ju ingen och hämtade den där soffan, men tanken kring vardagsrummet fanns kvar. Jag har mentalt provat att möblera in soffan överallt, en av tankarna är köket. Nog kan man se sig själv med en söndagsfrukost á la hotell och morgontidningen, ihopkurad där. Jag är framförallt nöjd med Audrey Hepburn-tavlan och den utanför-kanterna-fläckiga kudden :p