I DN kan man läsa om studenter som fått vänta över fyra veckor på lånepengar och studiebidrag från CSN och på sätt och vis har CSN:s strul aldrig upphört att förvåna. Ta återbetalningsjakten för något år sedan som exempel, när jag och mina studiekamrater från KTH tvingades betala tillbaka vad som i vissa fall var hutlösa summor. Motiveringen var att vi inte läste heltid men att vi felaktigen hade fått betalt som om det var det. I själva verket läste vi ett program på heltid där skolans programupplägg innebar att vi läste 27 hp (högskolepoäng) på hösten och 33 hp på våren, och med en officiell siffra på 60 hp per läsår hade CSN räknat ut att hälften av ett läsår är en termin och hälften av 60 är 30, alltså var 27 hp under höstterminen endast 90% studietakt.
Hängde ni med? Jag vet att det kan gå lite fort när jag snackar siffror.
Den intervjuade killen i DN:s artikel drar en lättnadens suck över att han valt att ta uppehåll från läkarlinjen en termin för att läsa språk, annars hade han inte haft råd med sin studielitteratur och därmed halkat efter i plugget. Om jag spånar fritt vad det skulle kunna leda till ser jag risken att han hade behövt läsa om ett år på läkarlinjen och därmed behöva ytterligare ett års stöd från CSN. Det hade ju säkert gått bra, not. Tyvärr är det ju så att man på de flesta utbildningar måste klara en ganska hög procent av sina kurser med ett visst resultat för att få flytta upp till nästa år, annars får man gå om. Var den gränsen går är givetvis olika från utbildning till utbildning, det går ju till och med till så redan i grundskolan.
Hur som haver anser jag att ju mindre man har med CSN att göra desto bättre. Själv har jag alltid jobbat extra under studietiden och därför har jag inte fullt lån att betala tillbaka heller, så min målgång på Sacos lönelopp, för att återkomma till det jag egentligen tänkte prata om, kommer lite tidigare än vad statistiken säger. Enligt den börjar civilingenjörsutbildningen bringa vinst vid 34 års ålder.
Dessutom skulle min huvudpunkt faktiskt vara att alldeles oavsett vad utbildningen kostat och alldeles oavsett vad den sedan ger för ekonomisk payback ligger ju själva vinsten i att man gör det man tycker om och att man tycker om det man gör. Men som den tävlingsmänniska jag ibland kommer på mig själv med att vara blir jag ju lite nöjd när jag inser räknar ut att jag vinner över Saco. Å andra sidan kan man alltid vinkla statistik.
Slutsatsen får bli att man ska ta detta med en nypa salt. När blir du ”vinstbringande”?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar