Under mina fem år på KTH släpade jag omkring på mina tillhörigheter inte i en praktisk och ergonomiskt riktig ryggsäck utan i en DKNY väska, en fantastisk och framförallt chic handväska med exakt samma dimensioner som min laptop, plus två fack för random papper, kaffetermosen, matlådan och andra braåha-saker. Jag tror att jag ville ta avstånd från allt det praktiska och töntigt skolrätta som tagit alla dessa plugghuvuden (mig inräknad) till högskolan, jag ville vara the cool cat på skolan för en gångs skull och offrade gladeligen axlar och rygg till förmån för min fantastiska handväska. Jag hakade aldrig på ryggsäcksgänget, inte ens de lite mer söder-loja Fjällräven-bärarna.
När det ska ut och resas däremot, när de flesta med min grej för ”fint före praktiskt” rullar runt med designerresväskor och weekendbags från LV, kommer jag med min gamla praktiska ryggsäck med vadderade axelremmar för extra komfort. Allt får plats i den, den är helt fantastisk på det sättet, man kan till och med dra i några remmar och göra den ännu större! När jag står där med den luggslitna gamla ryggan kan jag inte låta bli att bli lite avis på de med de chica weekendsbagsen och jättestora solglasögonen och tänker att om ni bara visste vad chic jag är till vardags. De ser så exklusiva ut, som om de ska spendera ännu en långhelg på det lyxigaste spahotellet för det är det de brukar göra.
Samtidigt har ju min rygga en story, den har varit på så många platser och sett så många saker. Den har klarat sig igenom de kallaste norrländska vintrarna, de varmaste sommardagarna, den har sett skärgården och varit med på paddlingsäventyr, träningsläger och utlandsresor. Sol, vind och vatten har inte gjort åverkan på den, inte heller vare sig sand eller snö heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar