sifferchiffer

Sista jobbdagen idag, det känns lite märkligt. Preppar med sushi på stan.

få plats

Fnular på optimal möblering och surfar runt på Ikea. Jag har ett gäng idéer nu. Problem är till för att lösas!

vi i femman

Allt var fullt utom Medis kök och Bar som var helt tomt. Så vi gick till Melanders. 

Lagom. 

Lunch med Isabell, Emilia, Anna Lindh och Cornelis Vreeswijk. 

Det har uppenbarligen funkat förr. 

Bränd mikro: värm en skål pressad citron och vatten, 600 W, 30 s. 

Syster och bror. 

Fina flickor. 

Okej, nu har jag raceroroat (racerorororat) mig för lägenheten. Dels att den ju är litegrann liten, att Sandra sa att jaa... men... vi får väl lösa det på nåt sätt, byta eller så. Här har jag ju varit så himla tacksam för all hjälp och så får vi en bäddsoffa att dela på, vi som i princip inte känner varandra. I alla fall, efter att ha projicerat oron på mamma så känns det mycket bättre.

För övrigt jobbar jag imorgon, och somliga börjar skolan. Imorgon kan jag nästan säga att jag går i femman, men allvaret börjar den tredje oktober.

ingen snaps ingen sommar

Tjena bruden, kommer du hit ofta eller?

Jag är på Dramaten. PÅ Dramaten. 

Jag står över Soap Bar. 

Louises värmemässigt inte helt optimala sommarskor. 

Dagen idag bjöd på lite oväntat. Tjugo över åtta gick jag upp och stirrade ilsket på byggställningen, vilket inte var så oväntat i och för sig, men det var så dagen började. Något jag inte var helt nöjd med. Däremot gick vi sedan iväg och klättrade upp på taket på Dramaten och det gör man ju faktiskt inte varje dag. Väldigt mycket nöjdare gick jag hem, käkade lite middag, och nu plötsligt ska jag iväg till Snaps (eller motsvarande)! Hur dagen sedan slutar, det är en annan historia.

Klicka gilla för en spontanmysig dag!

pinar mig igenom bok och bygge

Maria drar till Kina på lördag så vi gick och tog en (två) öl (och en drink) på Sjögräs här nere. Nio personer blev vi. Även om hälften tyckte att det var jobbigt att säga hej då sedan har jag upptäckt att ett halvår inte är så länge längre. Om man inte är den som åker.

Bygget här utanför jävlas med mig. De börjar vid halv åtta och när jag pinat mig igenom en och en halv timmes borrande och kliver upp, då hinner jag just rosta bröd och koka kaffe så har de slutat. Sedan är det tyst, tills jag öppnar balkongdörren för då är de genast där och borrar igen. Det är som att de vet när jag antingen 1. sover eller 2. min hand befinner sig misstänkt nära balkongdörrens handtag. Ofelbart.

det fick motsatt effekt

Nu när här är undanplockat och citrusdoftande syns det ju att vi inte tapetserat om på 20 år. Skit också.

check

Mina fötter och jag är av helt olika uppfattning när det kommer till vinterskor. Det gäller även huruvida ett par skor är gåbara. Jag har precis tittat på ett par fina små saker med öppen tå och jättehög klack, men fötterna sa nej och gick därifrån. Det tyckte jag var lite ouppfostrat.

I alla fall har jag fixat försäkringskort och studieintyg nu, så det kan jag också bocka av från min Milano-lista. Dessutom fick jag ett mail:
Hej. Du har ansökt och beviljats Erasmusstipendiet för studier i Europa. 

BEVILJATS! Klicka gilla.

Uppdatering Operation: Milano

Lav står för lavatrice, tvättmaskin. Bra. 

Boendet är fixat! Alla kan andas ut! Det blev en fin liten lägenhet 800 meter från skolan, 400 meter från tunnelbanan och 2 meter från buss och spårvagn. De beigea (hur stavas det?) fläckarna är alltså skolområdena. Stort tack till Anders och framför allt Philippe, som hjälpt mig/oss med detta!

Jag var lite nervös för vad Sandra skulle säga om den hyfsat stora depositionen och framför allt att den och första hyran ska betalas i princip NU, men hennes spontana reaktion var vad skönt, nu har vi boende! och nästa kommentar var jag är jättetaggad!!! Så det känns bra, det här.

alla i publiken var fjorton, hade randiga tröjor och seglarmössa

Jag och Isabell var på den sista utebion igår. Jag kände mig som en infiltratör, en mullvad. Vi kom från varsitt håll när platserna framför bioduken redan började vara slut, sicksackade oss fram till varandra. Hej sa vi, här konstaterade vi sedan och slog oss rakt ner på den lilla lediga ytan vi stod på. Samma sekund som suset gick genom publiken att filmen var slut reste vi oss upp, greppade filten, sa hej och gick tillbaka samma väg som vi kom. I sicksack genom publikhavet, åt varsitt håll.

tick tack

Titta vilken fin sak som låg och skräpade på en hylla. 

Sambon (för det är vi ju) ramlade in igår vid halv fem-snåret, så att hon klev upp vid två var inte så konstigt. Att hon var hungrig då var inte heller konstigt. Men att hon tog över badkarsrengöringen var fantastiskt oväntat! Det började med att jag stod där dubbelvikt och gnuggade bort smuts, men efter ett tag liksom fasades jag ut och plötsligt stod jag och tittade på medan hon gnuggade bort smuts. Tillslut var hon så trött så trött så hon gick och la sig igen.

Själv vaknade jag vid tio av att någon spelade musik högt här utanför. Det visade sig vara en man iförd en modern långärmad våtdräkt och cyklop, samt en man iförd en inte fullt så modern dykardräkt med en sån där burk med titthål på huvudet. Den senare sköt en barnvagn framför sig, vilken innehöll en bergsprängare på högsta volym. Men det måste ha varit en vanlig syn för ingen de passerade vände sig om.

Ska börja pyssla nu, inspireras av denna sida!

grow young

Hade jättetrevligt igår kväll, på Kakans födelsedagskräftskiva. Jag har alltid tyckt att kräftskivor är ett sånt där oförståeligt påhitt som vuxna pysslar med. Ni vet, som ost och vin-kvällar. Fast nu har jag flera gånger kommit på mig själv med en tre fyra ostar jag aldrig gillat i matkorgen på affärn, för här ska det mysas, ha tända ljus och kura på balkongen. Igår kom jag alltså på mig själv med 20 kinesiska jumbokräftor i högsta hugg, mitt i en diskussion med en liten kvinna i sextioårsåldern om vilka kräftor som fått flest getingar i Expressen. Då bestämde jag att jag inte skulle prata om kvällen med ord som väldigt och trevlig. Speciellt inte i den ordningen.

Alltså. Kakan hade fest igår. Det var fett!

Jag vet, man säger så. Fett. Jättekonstigt.

utebio

Lediga kvadratcentimetrar framför duken. 

Jag och Isabell var först i hela Rålis igår, parkerade oss framför bioduken redan vid femsnåret. Black Swan var helt klart sevärd! Lite senare kom Maria och hon hade med sig resten av Stockholm som alla glatt trängde sig ner bredvid oss. När alla pusslat ihop sig färdigt och kunde andas ut med att vi täckt hela gräsytan till sista kvadratcentimetern började det ösregna. Några var förberedda med paraplyer, resten puttade ut de stackare som satt i kanten att hämta gratis regnponchos. De var lila, så tillslut såg det ut som att alla klätt på sig varsin systemkasse. Givetvis satt alla systemkasseklädda Stockholmare kvar och trängdes där i Rålis och intalade sig själva att det var mysigt. Det var ju gratis.

Det bor för övrigt en kille här ovanför och han trummar på sina trummor hela tiden. Han är säkert jätteduktig, men här nere finns ingen takt kvar så det låter som en hjord förvirrade och panikslagna elefanter som stressar runt där uppe.

älskade familj

Jag är begåvad med världens mest fantastiska familj, hur knasig den än är! Jag har väl aldrig tvivlat på det, men just idag har jag bara insett hur mycket kärlek och omtanke det finns överallt. Vad som än händer.

Idag har jag pratat med alla mina mammor och pappor (samt farmor och lillebror såklart) och blivit alldeles överöst av omtanke (och dessutom alldeles rörd). Jag säger det för sällan. Jag älskar er!

glassigt

Glass är nog den bästa uppfinningen. 

Jag, Eva och Joar (som envist klamrat sig fast som ett plåster hela dagen, ett väldigt gulligt plåster i och för sig) har vandrat runt i gamla stan, fikat lite, tittat lite...